| 41 Kapitlet |
1 | Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
|
2 | Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
|
3 | Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
|
4 | Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
|
5 | Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
|
6 | Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
|
7 | Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
|
8 | Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
|
9 | När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
|
10 | Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
|
11 | Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
|
12 | Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
|
13 | På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
|
14 | Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
|
15 | Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
|
16 | När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
|
17 | Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
|
18 | Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
|
19 | Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
|
20 | ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
|
21 | På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
|
22 | Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
|
23 | Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
|
24 | Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
|
25 | På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
|